Förbundsnyheter
Forum
Svara| Orienteringshistoria del X |
|---|
|
Ni känner väl till att jag är helt såld på historia, kanske speciellt orienteringshistoria och klubbens historia i första hand. Här kommer en djupdykning i orienteringsvärlden när de flesta av oss inte sprang orientering. I föregångaren till Skogssport, Skog och mark, från juli 1962 hittar jag följande tänkvärda text. "Flagga in ungdomen tidigare. 13 år är satt som minimiålder för att orientera. Nåja, det lär gå bra även för 12-åringar och det förekommer nog också att ännu yngre ställer upp i YP-klasserna. Men bestämmelsen finns i tävlingsreglerna och nu undrar vi om det inte är dags att åter ta sig en funderare på åldersbestämmelserna." "Utan att precis tala om spädbarnsorientering så är det nog dags med en omprövning. Den parvel som får stå beredd med läsken i hand vid målfållan och vänta på sin pappa har alla utsikter att sedan stegvis insupa skogssportens charm i alla dess faser." Någon som känner igen sig? Övriga kommentarer! Jan Kihl 4 feb 2023 |
| Svar (1 st) |
|---|
|
En lång berättelse som delvis knyter an till Jannes inlägg. När jag började tävla fanns det inte 10-årsklasser i Sverige, det var H12B som gällde för ovana 8-åringar. A-klass var den svårare klassen. Finland hade linjeorientering för tioåringar där man sprang längs ett tunt snöre vars sträckning även var inritad på kartan. Vid kontrollerna fanns en säkerhetsnål som man skulle sticka hål på kartan, varje mm fel gav tidstillägg, och det fanns ingen risk att tappa bort sig i de fallen. 12-årsklassen hade vid linjeorientering ingen sträckning utritad på kartan vilket var minst ett moment svårare, dessutom skulle man ringa in nålsticken med en färgpenna som fanns upphängd vid kontrollerna Däremot att som 8-9 åring göra debut i H12 i en finsk traditionell tävling med översvämmade diken på en 2,2 km bana, skala 1:20000, utrustad med visselpipa som min mamma hade varit förutseende att skicka med... slutade den tävlingen med att en norrman i seniorklass avbröt sitt eget lopp och hjälpte två vilsna barn - klubbkompisar som kommit ihop sig - tillbaka till arenan, en mindre friidrottsarena. Har kollat i min "kartpärm" från den tiden och det var i stort sett första kartan..! Under vintern hade vi haft teori och nybörjarkurs mha ett grönt häfte från orienteringsförbundet framtaget av Arne Yngström. Ni samtida kanske minns det häftet ... När jag knappt var 10 vann jag min första linjeorientering med 0 mm fel. Dagen innan jag fyllde 12 sprang jag och en skidkompis 14 km långdistans på topografiska 1:50000-del, tror det var fem kontroller. Någon gång i dessa år började vi unga springa långa banan på klubbträningar, mellan 6-8 km beroende på terräng. Som 13 eller 14 vann jag min första distriktstävling i H13-14A och då växte ens självförtroende, speciellt som jag klarade både berg, klapperstensfält och att välja rätt väg samt inte minst blev grattad av de andra som oftast vann min klass. Om jag inte hade haft modet att fortsätta efter den första otäcka tävlingen där vi blev både blöta och frusna och sedan fick blodad tand i kompisars sällskap och mammas och ledares stöttning hade jag troligen inte skrivit dessa rader idag. |
Tjäna pengar till föreningen
